Stockholm-Djurgården
STOCKHOLMS VÄSTRA

KLUBBENS HISTORIA

Rotary Stockholm Djurgården inför klubbens 20-årsjubileum 2010, något uppdaterat 2017:

En ny gren på Rotary-trädet år 1990
Varför växer en ny gren ut på Rotary-trädet? Den frågan känns adekvat när man undrar varför vår klubb bildades för drygt 25 år sedan. Ett skäl kan vara att det blir för trångt i boet någonstans. Samtidigt är det en del av Rotarys grundidé: att vi skall växa genom ”celldelning”. Det finns inga minimi- eller maximikrav på en klubbs storlek: jag har t.ex. besökt klubben i Seattle med över 1000 medlemmar, men det finns också livaktiga klubbar med kanske bara 25–30 medlemmar. Var och en av Rotarys 32000 klubbar med 1,2 miljoner medlemmar har givetvis sin särprägel.

I Stockholm-Borgen nådde vi mot slutet av 1980-talet en nivå, där vi kände att det skulle vara naturligt att dela upp denna aktiva klubb. I samråd med vår Distrikts-guvernör Thorsten Holm bildades hösten 1989 en Charterkommitté under ledning av en av våra mest erfarna kamrater Bertil Rosenqvist. Vi fick i uppdrag att starta en klubb med arbetsnamnet Stockholm-Värtan – ett upptagningsområde, eller ”territorium” som begreppet löd – som verkade lämpligt då. Dels var Bertil R. en stark anhängare av isbryteri och annan sjöfart, dels var Christer Vårdstedt direktör i Stockholms Hamn, så där hade vi en lämplig replipunkt.
Utöver Bertil och Christer och jag själv ingick våra numera avlidna f.d. presidenter Owe Bergius och Rolf Eidensten i charterkommittén. Efter diverse turer kom klubben att döpas om till Stockholm Djurgården Rotary Klubb. Att namnet Stockholm-Värtan övergavs berodde bl.a. på att det visade sig omöjligt att ha lunchmöten på Hotell Ariadne vid Finlandsbåtarna i Värtan: det blev olidligt hett i de inglasade konferensutrymmena, och det gick inte heller att med framgång visa overheadbilder i det starka ljuset där…

Första styrelsen
Genom att elva aktiva medlemmar i Stockholm-Borgen valt att bli chartermedlemmar, fick vi en stark kärntrupp. RI-presidenten Hugh M Archer godkände klubben 20 mars 1990. Bertil valdes till charterpresident med Owe Bergius som inkommande. Redan nu slog kvinnorna igenom i den nya klubben – detta bara något år efter det att Rotary International öppnats för kvinnligt medlemskap (mer nedan!): Vivian Rössner blev vice president och Cajsa Söderhielm sekreterare. Styrelsen kompletterades med Bernt Lundblad som kassaförvaltare och Sten Wiberg som klubbmästare.

Charterfest på Historiska Museet
Den 19 maj 1990 hölls en härlig charterfest på Historiska Museet med de 37 medlemmarna och våra äkta hälfter, med vår medlem museichefen Ulf Erik Hagberg som värd. Vår faderklubb Stockholm-Borgen uppvaktade med den malmklocka som alla våra presidenter sedan klämtat i som start och slut på mötena. ”Farfar-klubben” Stockholm-Ladugårdslandet bidrog med presidentkedjan. Guvernören hade med sig en välförtjänt Paul Harris-medalj till initiativtagaren Bertil Rosenqvist.

Vår unika profil
Stockholm-Djurgården lade tidigt fast sin profil, som vi blivit trogna i över 25 år: Vi ville ha hög andel kvinnor, låg medelålder, kulturell och internationell inriktning, och en betoning av ”territoriets” särmärken – museifolk, etermedie- och teaterrepresentanter, ambassadföreträdare, för att nämna några kategorier. I många avseenden fick vi tidigt framgång: stark andel kvinnor, mjuk och glad framtoning (vi kallades ofta för ”puss-och-kram-klubben”), flera utländska ambassadörer (men med naturligt snabb omsättning). Att få med journalister och skådespelare var svårare av yrkestekniska skäl. Den internationella betoningen blev lättare – många av oss hade Europa och världen som arbetsfält. Att andelen kvinnor var låg i början hängde samman med att vi ville svetsa ihop grundgruppen innan vi gick vidare – sedan satte rekryteringen av kvinnor fart, och vi är nog en av de antalsmässigt mest jämlika klubbarna i landet i dag.

Våra projektfält
Vi valde också tidigt att försöka fördela våra insatser på projektfält i flera nivåer inom Rotarys huvudområden: något lokalt projekt, något nationellt, något internationellt, plus en årlig resa i Europa inklusive besök hos någon systerklubb. Det har vi lyckats mycket väl med genom åren.

Mötesplatser med skiftande kvalitet
Det tog tid för klubben att hitta ett ”hem” som kändes rätt. Krögaren på Jakthornet i Gamla Tennishallen tyckte egentligen inte om vare sig Rotary eller oss; Hotell Diplomats källare hade så lågt i tak att syret på mötena snabbt tog slut och bildvisningar var svåra; på Park Hotell var vi välsedda – så länge hotellcheferna var medlemmar hos oss. Sedan kom Eriksberg som den lyckliga lösning vi glatt oss åt genom drygt 15 år och sedan 1 januari 2017 härbergerar vi oss på Odd Fellow.

Presidentincidenter
Charterpresidenten Bertil Rosenqvist var en lågmäld man med stillsam humor och en märklig egenskap: han hade i hjärnan ett förråd av hundratals dikter, mest av Nils Ferlin. Varje klubbmöte inleddes med att Bertil ur minnet framförde en av dem, ofta dröjande så att vi misstänkte att han inte skulle komma i mål – men det gjorde han. Hver gang.
Vivian Rössner-Wejke blev en av Sveriges första kvinnliga Rotarypresidenter. Hos oss var hon då liksom nu varmt uppskattad, men hennes första besök i annan klubb under presidentåret blev lindrigt sagt speciellt. Hon besökte en middagsklubb, satte sig vid President-bordet och tilltalades av en äldre man i lätt nedlåtande ton: ”Och vem har infört er (obs) då?”. Vivian: ”Jag är inte införd, jag är rotarian själv.” Mannen: ”Jaså, vad är det för klubb???” Vivian: ”Stockholm Djurgården – vi är faktiskt en tredjedel kvinnor där – och jag är President i år!” Mannen: ”Nä vet ni vad!” Slutpratat. Tiderna har förändrats på 25 år, tack och lov.

Vår unika stil
Har Stockholm Djurgården Rotary Klubb efter 25 år något som skiljer oss från andra klubbar? Jag tycker nog det. Den tidiga satsningen på kvinnliga medlemmar skapade en mjuk stil, som rotat sig under två decennier. Våra årliga utlandsresor har svetsat ihop kärntruppen som har högsta närvaron på möten och andra aktiviteter. Våra projekt – alltifrån agro-forestry i Uganda, familjecenter i Nairobis slum och nu senast daghem i Nepal via städdagar och fågelskådning på Djurgårdsfälten till humanitära bidrag till utslagna kvinnor i Stockholm, maskrosbarn och romer på hemmaplan i Rumänien och Bulgarien – har hjälpt oss att omfatta de bästa av Rotary Internationals ideal, samtidigt som de fört oss närmare varandra som människor och yrkesverksamma.
Jag hoppas att den här rätt unika klubbkänslan kan leva vidare och förändras – fast försiktigt – i takt med tiden, när Stockholm Djurgården fortsätter in i sitt tredje decennium.

Göran Sjöberg
Klubbens president 2001-2002, Paul Harris Fellow, fd ordf. I distriktets Rotary Foundation-kommitté (2009 transfererad till Lidingö-Milles RK).